19 november 2017

#504. Söndagen före Domsöndagen…

"Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ’Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.’ Till lärjungarna sade han: ’Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.’” (Lukas 17:20–30)
Jesus var på väg till Jerusalem. Alldeles innan fariseerna ställde sin fråga passerade han en by där han mirakulöst botade tio spetälska. Jesu mirakel – när han helade, botade och och uppväckte – var handlingar som vittnade om det Guds rike som han förkunnade. Miraklen gav människorna en liten glimt av Guds rike, där de sjuka ska få vara friska, där de som varit döda ska få leva. Det var Jesu mirakel som föranledde fariseernas fråga om när detta Guds rike ska komma och bli till.

Jesu förkunnelse och mirakel vittnade om en framtidens förändring av sakernas tillstånd. En framtid som ska bli och vara annorlunda. Guds fullbordade framtid – Guds rike. Han förkunnade om något som skulle komma. Men när ska det som ännu inte är bli till?

Löftena om Guds rike och framtidens förändring till det bättre väckte ett hopp som sökte konkreta svar. Det är näst intill omöjligt att hoppas på något som inte är konkret. Det är inte svårt att föreställa sig fariseernas frustration när Jesus sade att Guds rike inte kommer på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Inte här och inte där. Nej, inom er. Guds rike som ska bli är redan här, inom oss. Redan nu men ännu inte.

Jesus vände sig till lärjungarna med svaret på frågan om vad Guds rike är. Guds rike är inte en abstrakt idé. Frågan om vad är en fråga om vem. Guds rike är knutet till Jesus själv. När Jesus talar om Människosonen som ska komma då talar han om sig själv. Han led mycket och förkastades men han visar sig på sin dag. Jesus som delade livet med lärjungarna där och då är samma Jesus som i den Heliga Anden ger sig till känna för oss här och nu. 

Vi längtar efter dagen då han ska ge sig till känna. Men spring inte dit någon annan pekar. Rusa inte efter den som ropar ”här är han!” eller ”där är han!” Om eller när Jesus uppenbarar sig då råder det inga tveksamheter om att Jesus har uppenbarat sig. Det är som en blixt från horisont till horisont. När den uppståndne och levande Jesus uppenbarar sig då skakas tillvarons grundvalar om och allt förändras. Råder det någon tveksamhet då har inte Jesus uppenbarat sig. Då har inte Guds rike trängt igenom.

Jesus svarade på en tredje fråga om Guds rike – hur ska det bli när det händer? Det ska bli som i Noas och Lots dagar. Med andra ord – när Jesus Kristus uppenbarar sig och Guds rike bryter in kommer det som en stor och förödande överraskning för alla som inte tror. För dem som inte lever i ljuset av den tro och det hopp som väcks av Jesu löften kommer livets begränsning som en stor förödande överraskning. En flodvåg, ett regn av eld och svavel som gör slut på allt. Så ter sig livets slut utan den kristna trons hopp och löften.

Den viktiga poängen med berättelserna om syndafloden och berättelserna om ett regn av eld och svavel över Sodom är inte förödelsen. Utan räddningen. I det som till synes var världens undergång fanns och finns en räddning. Noa och Lot räddades. Vår värld ska gå under. Vårt liv här ska avslutas. Allt ska förgås. Men det är räddningen undan förödelsen och undergången som är poängen. Frälsningen. Att Guds rike bryter fram med Människosonens uppenbarelse innebär världens, mänsklighetens och människans frälsning undan förödelsen.

Guds rike är redan här men ännu inte. Guds rike finns inom oss som en ännu inte förlöst möjlighet. Guds rike är inte ett något. Guds rike är en levande någon – den uppståndne och levande Jesus Kristus. Guds rike är världens, mänsklighetens och människans räddning och frälsning. Lita på den kristna trons hopp och löften. Lita på att Jesus Kristus är sann.

5 november 2017

#503. Söndagen efter Alla helgons dag…

Jesus sade: ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.”
(Lukas 20:37–38)
Tanken på uppståndelse från döden är utmanande. Föreställningen om att döden inte är livets slut går på tvärs mot den mänskliga erfarenheten. Dödens obeveklighet är i mänskligt avseende plågsamt tydlig. På olika sätt påminns vi om de som faktiskt har avlidit och de finns inte längre finns kvar hos oss. De fattas oss. Sjömän som har förlist på haven, de som lade ut men inte kom tillbaka. Begravda på okända platser i havens djup. Människor som har funnits i vår närhet har tagits ifrån oss. Familj, släkt och vänner. De som har berört oss med sin närvaro i livet är nu påtagliga med sin frånvaro i döden. I människans erfarenhet finns det ingenting som tyder på att döden är något annat än frånvaro av liv.

Men Jesus talar om livet och döden ur ett annat perspektiv. Gud Fader själv definierar med Jesu ord det liv som han har skapat och skapar. Ända sedan Moses upplevde Guds uppenbarelse i den brinnande törnbusken står det klart att livet som Gud skapar är ett liv som inte slutar att leva. Gud Fader är en levande Gud som lever med livet och för de levande. Livet som Gud skapar förändras men livet upphör aldrig att leva. Inte ens döden rycker människan ur Guds skapande och livgivande hand. Inte ens döden kan rycka bort någon enda människa från det liv som Gud Fader själv skapar. Döden är en förändring av livet. Men döden innebär inte livets slut.

Sådant är hoppet och löftet som finns i Jesus Kristus. Det hoppet och det löftet lyser som levande ljus i tillvarons mörker. Ett levande livets ljus som inte låter sig kuvas av något. Ljuset som aldrig slocknar. Livets levande som trotsar och övervinner döden. Mot alla odds. Alldeles på riktigt. Lita på att det är sant.

31 oktober 2017

#502. Stöd Sofia…

Igår skrev Sofia Lilly Jönsson en artikel som analyserade vår kyrkas tillstånd i Svenska Dagbladet. Återigen visade Sofia att hon är en av ytterst få journalister – om inte den enda – som har faktisk och fördjupad kunskap om, insikt i och intresse för den kristna kyrkan i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet. Gårdagens artikel av Sofia var den senaste i en lång rad av texter som hon har skrivit för att söka sanningen om och i vår kyrka.

I dessa tider av centralisering, partipolitisering och kanslifiering av Svenska kyrkan behövs Sofias röst mer än någonsin. Men allt det viktiga arbete hon gör, all tid hon lägger ner och alla texter hon skriver behöver finansieras. Sofia är frilansjournalist och är som sådan beroende av sina uppdragsgivare. Vi som på olika är aktiva i Svenska kyrkan, vi som håller med henne eller som säger emot henne, vi som ser det hon ser eller som inte håller med. Vi är tillsammans hennes uppdragsgivare. Och vi behöver hjälpas åt med att ge Sofia stöd.

Nu handlar det om konkret stöd. Inte likes, inte virtuella tummar eller uppmuntrande ord i någon diskussionstråd. Nu gäller det faktisk handling och konkret stöd i reda pengar. Så att Sofia kan fortsätta med sitt idoga och för oss alla i kyrkan viktiga arbete att gräva fram, analysera och skriva om det som händer i och omkring vår kyrka. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Så innan dagen är slut – gå till Patreon, läs på om hur det funkar och ge din del till det konkreta stöd Sofia behöver. När du har gjort det själv så hör du av dig till åtminstone tre andra och ber dem att göra detsamma.

Vi och vår kyrka har inte råd att vara utan Sofia Lilly Jönssons journalistik.

22 oktober 2017

#501. Nittonde söndagen efter Trefaldighet…

”Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ’Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?’ Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’ Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ’Aldrig har vi sett något sådant!’”
(Markus 2:1-12)
Många samlades när ryktet gick att Jesus var i närheten. I Kafarnaum blev de så många att det inte gick att ta sig in eller ut ur huset där han var. De fyra som kom dit med en lam man bröt upp taket och firade ner den lame för att han skulle komma i närheten av Jesus. ”När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’” När han såg deras tro. Deras, de som bar dit honom. Inte den lames. Den lame kunde rent fysiskt inte ta sig dit själv. Han bars dit av de fyra. Men det var inte bara det fysiska bärandet som var viktigt. De fyra männen bar fram den lame till Jesus med sin tro. Det var deras tro som Jesus såg när han helade den lame.

När vi kan, orkar och förmår då ska vi bära fram varandra till Jesus med vår tro. När vi själva inte kan, orkar eller förmår då kan vi bäras fram till Jesus av andras tro. Miraklet sker när vi tror tillsammans och bär fram varandra till Jesus. Den lame kan vara du eller jag i våra svaga stunder. De fyra som bär fram oss till Jesus är den kristna kyrkan.

Det har alltid funnits, det finns och det kommer alltid att finnas dem som ser på den ärliga, uppriktiga och okomplicerade kristna tron med småsinthet. Skriftlärda då. Maktmänniskor av annat slag idag. De som ifrågasätter den kristna trons hopp och kyrkans anspråk på att bära en sanning om tillvaron. Jesus såg dem då och ser de nu. ”Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan?’” Jesus har inte så mycket till övers för dem som försöker att ta den kristna trons hopp ifrån andra.

Jesus konfronterade och konfronterar dem. ”’Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’” Jesu befriande frälsargärning är inte beroende av våra ord. Jesus befriar, hjälper och frälser utan att låta sig begränsas av att någon försöker att vränga orden. Jesu gärning föregår vår förståelse av den.

Vi får inte ta ifrån varandra den okomplicerade trons bräckliga hopp. Det var hoppet som fick de fyra att bryta upp taket och fira ner den lame till Jesus. Hoppet om att Jesus kan och vill hjälpa var och en och alla växer fram ur löftena som finns hos, med och i relation till den levande Jesus. Den kristna trons hopp får ingen ta ifrån någon annan.

Jesus är kompromisslös i sin vilja att hjälpa människor, människan och mänskligheten. Vi kan krångla till det och göra vårt bästa för att förklara eller bortförklara det Jesus har gjort och gör för människor. Men Jesus låter sig inte hindras eller begränsas av våra mer eller mindre lyckade försök att förstå. Gud Fadern har i, med och genom Jesus en gång för alla befriat och frälst varje människa, människan och hela mänskligheten. Det spelar ingen roll om eller hur vi förstår det hela. Det har redan hänt. Precis som det en gång för alla hände med den lame, som bars fram av sina vänners tro och blev botad av Jesus.

Berättelserna om Jesus spred sig snabbt redan när han levde här. Han ingav människorna hopp med det han sade och gjorde. Hopp har alltid varit en bristvara. När Jesus förkunnade och gjorde mirakel då spreds ett efterlängtat hopp bland människorna tillsammans med ryktet om honom. Han vandrade omkring levande där och då. Han finns kvar hos oss här och nu. Lika levande nu som då. Människans, människors och mänsklighetens livsnödvändiga och yttersta hopp var, är och förblir knutet till den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret. Samma Jesus nu som då.

8 oktober 2017

#500. Tacksägelsedagen…

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ’Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.’ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ’Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.’ Han svarade: ’Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.’” (Lukas 19:37–40)
När Jesus närmade sig Jerusalem började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett. Vilken fantastisk tanke! Stora skaror prisade Gud för de underverk de hade sett Jesus göra. Och de jublade när Jesus var på väg in i staden. ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Vilken fest av tacksägelse på gatorna!

Men vad var det de hade sett? Underverken, som var orsaken till glädjen, vad handlade de om? Egentligen? Han hade botat spetälska, drivit ut en demon, botat en pojke med fallandesjuka och mirakulöst utfodrat fem tusen människor med fem bröd och två fiskar. Han botade en kvinna som varit blödande i många år, han botade en romersk officers tjänare, uppväckte en änkas son från döden i Nain och helade en mans förtvinade hand. Samtidigt förkunnade och predikade Jesus om Gus rike. Han gav dem mängder av liknelser som, allihop, handlar om att Guds rike inte är långt borta. Guds rike – det är vad det handlar om.

Alla de underverk som Jesus gjorde – orsakerna till den ljudliga glädjen i hela skaran av lärjungar – vittnade konkret om Guds rike. I Guds rikes fullbordade framtid, där och när Guds rike är fullbordat ska det bli och vara på det sätt som Jesu underverk vittnar om. När Jesus utförde underverken var det som om han lättade på förlåten och lät människorna få en glimt av det som komma skall. I Guds rikes fullbordade framtid är spetälska botade, demonerna maktlösa, sjuka är friska, hungriga blir mättade och döda blir uppväckta till det levande livet. Underverken är som konkreta exempel på det Guds rike som Jesus förkunnar och predikar om. Hoppet som väcks och som finns däri är skälet till lärjungaskarans högljudda glädje.

Några fariseer sa åt Jesus att säga till lärjungarna att sluta vara glada. Fariseer har alltid funnits och finns fortfarande. De där som tror sig veta lite mer, lite bättre än de troendes skaror som blir uppriktigt glada av Guds löften. De där som tycker sig stå lite över de troendes frimodiga och oförställda glädje i relation till Jesus. De där som tycker sig veta lite bättre än Jesus själv. De drar sig inte ens för att säga åt Jesus att säga till oss att sluta vara glada. De vill och försöker ta den kristna trons glädje ifrån oss. Det har alltid funnits fariseer och de finns fortfarande. Men vi ska inte låta någon ta den evangeliska trons glädje ifrån oss.

Om vi tiger så kommer de livlösa stenarna att ropa. Det finns ingen gräns för hur Gud kan låta sig uppenbaras. Den gode Karl Barth skrev en gång att Gud mycket väl kan uppenbara sig i en vacker flöjtkonsert, i en blommande buske och till och i en död hund. Guds frihet att låta sin uppenbarelse ta gestalt är absolut. Gud kan till och med låta sig uppenbaras i livlösa stenars rop om det är nödvändigt. Stenarna kommer att börja ropa om vi som är troende kristna slutar att med uppriktig glädje förkunna, predika och sprida den evangeliska kristna trons gladaste budskap. Låt oss aldrig tystna om evangeliets glada budskap.

Jesus från Nasaret, som dog på det där korset, uppstod mirakulöst från döden och lever fortfarande. Han vittnade så om att Guds rikes fullbordade framtid en gång för alla har brutit in i världen, till människans och hela mänsklighetens frälsning och till människors befrielse från döden själv. Så stort, fantastiskt och omtumlande är den kristna trons evangelium och glada budskap. I ljuset av allt detta fantastiska så finns det alla anledningar i världen för var och en att med stark röst stämma in lärjungarnas lovprisande glädje: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.”

Gör din röst hörd, och låt ingen ta den kristna trons glädje ifrån dig.

27 september 2017

#499. En gräsrot…

Det finns för få självständiga röster som synar Svenska kyrkan i sömmarna. Få röster i det offentliga har blick, kunskap och insikt för att förstå vad som pågår bakom kulisserna i kyrkan. Det offentliga samtalet om vad som egentligen händer i och omkring Svenska kyrkan är i praktiken icke-existerande. Den kyrkliga maktens kvinnor och män ställs sällan eller aldrig till svars för det de har ansvar för. Samtalet om kyrkan har i det offentliga reducerats till orkestrerade kampanjer och en och annan biskop som twittrar ”söndagsord.”

Det duger förstås inte i en kyrka där den kristna kyrkans troende-gemenskaper kippar efter andan och håller på att kvävas till döds av ett obefintligt teologiskt ledarskap, politiska partier och klåfingriga partipolitiker.

Det behövs fler självständiga röster som i det offentliga ägnar sig åt initierad, konstruktiv och saklig kritik av det som händer och inte händer i vår kyrka. De få som finns behöver stöd. En sådan röst tillhör frilansskribenten Sofia Lilly Jönsson. Om du hänger med i det offentliga samtalet om Svenska kyrkan så vet du vem hon är. Då vet du också att hennes röst, tankar och texter behövs, för kyrkans skull. Därför – klicka på länken och bidra efter förmåga.

19 september 2017

#498. Warmlands tanke…


Nils Warmland twittrade på dagen för kyrkovalet. Nils Warmland är inte vem som helst. Warmland är administrativ chef för kyrkomötet på kyrkokansliets rättsavdelning. En chef och tjänsteman med viktiga uppgifter i relation till Svenska kyrkans demokratiska ordning.

En högt uppsatt tjänsteman med ansvar för den kyrkliga demokratins upprätthållande föreslår att kyrkans medlemmar ska avstå från att rösta i valet till lokala församlingars kyrkofullmäktige och till kyrkans stift "om man inte orkar." Menar Warmland att demokratin i kyrkans församlingar och stift är irrelevant och något som man inte behöver bry sig om?

Hur förhåller det sig till lagen om Svenska kyrkan och till kyrkoordningen? Vare sig lagen om Svenska kyrkan eller kyrkoordningen tar upp Svenska kyrkans nationella nivå som annat än underordnad församlingar och stift. ”Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.” (Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan § 1 och Kyrkoordningen 10 kap. §1)

En chef på kyrkokansliet med ansvar för Svenska kyrkans demokratiska ordning menar att kyrkans nationella nivå är "viktigast" och underminerar demokratin i Svenska kyrkans primära enheter – församlingarna. ”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan.” (Kyrkoordningen, inledning Andra avdelningen: Församlingarna)

Vad säger det om den ecklesiologi som råder i Kyrkans hus?

18 september 2017

#497. Ökenvandringen fortsätter…

Det tar inte fyrtio år att gå från Egypten till Israel. Men Guds folk behövde fyrtio år på sig. Fyrtio år är en generation. Den institutionaliserade fångenskapens generation – de som knorrade och längtade tillbaka till fångenskapens välfyllda köttgrytor – behövde bokstavligen dö ut innan Guds folk var redo att bygga något nytt. Det behövde ta fyrtio år.

Svenska kyrkan är på ökenvandring. På väg från statskyrkosystemets institutionaliserade fångenskap till ett nytt land där en ny kyrka ska byggas. Det kommer att ta fyrtio år. Den politiska statskyrkans generation knorrar och längtar tillbaka till fångenskapens välfyllda köttgrytor. Statskyrkans partipolitiskt institutionaliserade generation behöver bokstavligen dö ut innan Svenska kyrkan kan bygga och bli en ny kyrka i ett nytt land. Det är tjugotre år kvar.

I ljuset av resultatet i kyrkovalet är det bara att packa ihop tabernaklet, ta nya tag och kämpa på. Vi som är övertygade om att Fadern och Sonen och Anden är den Gud som den kristna kyrkan vittnar om behöver hjälpas åt så att vi håller ögonen på eldslågan om natten och på molnstoden om dagen. Gud Fadern leder de sina rätt. Trots att politiska partier gör vad de kan för att vilseleda Guds folk tillbaka till statskyrkans politiskt institutionaliserade fångenskap.

Oavsett vad de vilseledda själva tror så hör politiska partier inte Kyrkans framtid till.

14 september 2017

#496. Inför kyrkovalet på söndag…

På söndag väljer Svenska kyrkans medlemmar vilka som ska vara med och styra kyrkan de närmaste fyra åren – på församlingsnivå, stiftsnivå och på nationell nivå. Det nuvarande valsystemet ger partipolitiska organisationer möjlighet att ta plats i kyrkans beslutande församlingar. Det har bland annat resulterat i att de politiska partierna Socialdemokraterna (S) och Sverigedemokraterna (SD) har gjort Svenska kyrkan till en arena för partipolitisk konflikt.

Inför kyrkovalet har S skapat ett falskt men medialt gångbart narrativ som utmålar kyrkovalet som ett val mellan S och SD. Det är ett påhittat partipolitiskt narrativ som SD bejakar och förstärker i sin kommunikation. Men skiljelinjen i Svenska kyrkan går inte där. Kyrkovalet 2017 står inte mellan S och SD.

Kyrkovalet verkliga val står mellan de som vill att Svenska kyrkan ska vara en partipolitiskt styrd organisation och de som vill att Svenska kyrkan ska vara en kristen kyrka styrd av sina engagerade medlemmar. Den som tar sitt medlemskap i kyrkan på allvar ser till att nyttja sin rösträtt i kyrkovalet på söndag. Den som vill Svenska kyrkan väl röstar inte på något av de politiska partierna utan röstar frimodigt på någon partipolitiskt obunden nomineringsgrupp. Alternativt personröstar med kryss på kloka personer som man har förtroende för oavsett vilken nomineringsgrupp de tillhör.

Gå och rösta i kyrkovalet på söndag och hjälp till att så långt det är möjligt begränsa de politiska partiernas inflytande. Politiska partier hör inte hemma i Svenska kyrkan.

10 september 2017

#495. Trettonde söndagen efter Trefaldighet…

Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12)
Jesus predikade för folkskarorna på det där berget någonstans i Galileen. De som var där skulle senare minnas den stunden som hans bergspredikan. Han predikade om mycket som har med våra relationer till varandra att göra. Etik och moral skulle kanske någon kalla det. Han predikade om sådant som har med vår relation till Gud och Guds relation till oss att göra. Teologi kanske någon skulle kalla det. Han hade just predikat om att Gud aldrig sviker och om att Gud låter den som söker finna. För den som bultar på dörren ska dörren öppnas. Den som ber ska få det som behövs. Gud Fadern ska inte svika sitt folk.

Sedan sade han: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” De där orden känner vi alla igen. Ibland kallas de för ”den gyllene regeln.” Ganska ofta används de där orden som någon form av sammanfattning av religiösa uppfattningar i allmänhet och av kristen tro i synnerhet. För den som tror att det är så – att just de där orden från Jesus är någon form av gyllene söndagsord som på något sätt sammanfattar allt vad kristen tro handlar om vill jag berätta en kort men sann historia. Den handlar om Karl Barth.

Efter en gudstjänst i en församlingskyrka där Karl Barth hade predikat en söndag möttes han vid dörren av en man som hälsade honom med följande ord: ”Professor Barth, tack för din predikan. Jag är astronom, vet du, och såvitt jag förstår så kan hela kristendomen sammanfattas med orden ’gör mot andra såsom du önskar att andra ska göra mot dig.’” Barth svarade: ”Ja, jag är bara en ödmjuk teolog, och såvitt jag förstår så kan allt som har med astronomi att göra sammanfattas med orden ’Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.’” Innehållet i kristen tro kan förstås inte reduceras till banaliserad moral.

När Jesus säger ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” så finns det ingenting som är gyllene i det han säger. Att göra de orden till någon form av gyllene och sammanfattande regel som på något sätt ska vara den kristna trons kärna är att helt ha missförstått vad Jesus vill sagt. För ”det är vad lagen och profeterna säger.” Lagen är inte den kristna trons gyllene kärna. Profeterna förkunnade lagens dom över folket som inte förmådde att uppfylla lagens krav. Sanningen är ju den att den som gör orden ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” till ett gyllene rättesnöre för livet har ställt sig själv inför en omöjlig uppgift. Det är just vad lagen gör – ställer oss inför vår otillräcklighet och inför våra tillkortakommanden.

Det är ju bara att tänka efter ett kort ögonblick så förstår man hur omöjligt det är att följa en sådan lag. Var och en kan ju fundera själv på allt som man har önskat eller önskar att andra skulle ha gjort eller göra för en själv. Alla önskningar som man genom åren har velat att andra skulle ha uppfyllt. Alla tjänster man velat ha, all åtrå man har upplevt, all längtan och saknad, alla förhoppningar och drömmar. Alla brister som skulle ha lagats. Allt det där som man har burit inom sig genom åren och önskat att någon annan skulle ha tagit hand om. Sedan kan man börja fundera på hur mycket av allt det där man själv skulle ha varit beredd och villig att uppfylla och göra för någon annan. Den "gyllene regelns" omöjlighet bör framträda med all önskvärd tydlighet för den som ärligt rannsakar sig själv.

”Gå in genom den trånga porten” sade Jesus efter att han talat om lagens och profeternas "gyllene regel." "Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Den vida vägen är att reducera innehållet i kristen tro till den ”gyllene regelns” lag. Den breda vägen till fördärvet är uppfattningen att kristen tro på Jesus Kristus som världens frälsare kan kokas ner och reduceras till sådan banal moralism.

Den trånga porten är insikten om att lagen leder oss fram till vår egen förmågas omöjlighet. Den smala vägen som leder till livet är den kristna tro som förstår och lever på att den uppståndne och levande Jesus tar vid där vår egen förmåga tar slut. Det är bara Jesus som förmår att göra allt för oss och för alla andra. Ingen annan. Bara Jesus. Den kristna trons gyllene kärna är insikten om att Jesus är det enda vi har att verkligen lita på när det gäller livet. Den kristna trons evangelium är budskapet om att detta enda är allt vi behöver.