19 december 2012

#49. En saga och en lärdom...

Igår kväll skrev jag en liten saga och lade ut här. Den handlade om ett skepp som hette Smedjan. Jag läste sedan vad Carolina Johansson skrivit samma kväll, det tillsammans med en Twitter-kommentar senare fick mig att känna att jag blivit cynisk. Att vara cynisk är något av det mest osympatiska man kan ägna sig åt att vara. Och när jag läste vad jag själv skrivit kände jag att det var just det jag var med det jag skrev – cynisk. Det var allt annat än trevligt att känna det. Så sagan behövde tas bort. För cynisk är det sista jag vill vara, det är ett av de minst konstruktiva sätten att förhålla sig till sin omgivning.

Ibland, när man umgås med människor, kan man märka att man blir lite annorlunda i deras sällskap. Någon får mig att bli lite gladare, någon får mig att bli lite insiktsfull om något och någon får mig att känna mig lite mer trygg, till exempel. Sammanhanget påverkar positivt. Och så finns det människor i vars sällskap de lite sämre sidorna hos en själv växer fram. Någon kanske gör mig mer konfliktbenägen, mer aggressiv eller till och med cynisk. Sammanhanget påverkar negativt och jag blir då, i någon mening, lite mer av det jag inte vill vara. Gårdagens insikt är att det är just det som Seglora Smedja till största delen gör, uppmuntrar de sämre sidorna.

I Seglora Smedjas nya satsning – den dagligen uppdaterade hemsidan – tog det blott två dagar innan ordet "nazist" dök upp i en rubrik kopplad till en präst de inte gillar. Det tog ytterligare ungefär en vecka innan Breiviks namn dök upp i en braskande rubrik relaterad till samma präst. Senaste veckan berättade en fet rubrik att Heinrich Himmler – den vidrigaste av alla nazister och chef för SS – var en "religiös sökare". Avsikten med den associationen kan ju var och en fundera över. De sämsta sidorna av kvällstidningsjournalistiken har i Seglora Smedjas tappning gjorts till norm för Svenska kyrkans samtal med sig själv. Det handlar om både form och metoder.

Annika Borg berättar till exempel att Smedjans Mattias Irving har ägnat sig åt att efterforska journalistiskt källmaterial i samband med Smedjans drev på henne under hösten. Att det är olagligt att efterforska journalistiska källor vet förstås varje seriös journalist och även många av oss som inte är journalister. De flesta har dessutom omdöme nog att respektera den bestämmelsen, som är reglerad i självaste grundlagen (Yttrandefrihetsgrundlagens 2 kapitel 4 §). Det finns anledning att fundera över och fråga efter vem som har ansvaret när Smedjans personal ägnar sig åt ett sådant – brottsligt? – förfarande för att till varje pris komma åt en enskild person när drevet är igång. Och det finns anledning att fundera över och fråga efter de etiska värderingar som är vägledande för Smedjans verksamhet.

Det leder till att tystnaden breder ut sig i vår kyrka, på riktigt. För vem vill utsätta sig för risken att hamna i siktet för Seglora Smedjas kvällstidningsdrev? Vem vill med sina frågor och prövande tankar ge sig in i ett offentligt samtal där normen skruvats till vara "skriker högst har rätt"? Samtalets förutsättningar och form får dessutom de sämre sidorna hos oss att växa sig större. Med det följer ibland aggressiv konfliktbenägenhet och (inte sällan rå) cynism. Sorgligt nog kändes det som att jag var i närheten av det själv igår kväll med den lilla sagan.

Tystnad och rädsla är tydliga effekter av Seglora Smedjas verksamhet på vår kyrkas offentliga samtalsklimat  Därför var det glädjande att se att Kyrkans Tidning tog upp frågan i dagens ledare. Och Carolina Johanssons fråga kvarstår: Vad vill Stockholms stift med Seglora Smedja?

2 kommentarer:

  1. Hej Patrik,

    Jag hade precis samma känsla som du efter din saga igår - att jag borde ta bort mitt inlägg - men lät det vara kvar. Du sätter dock ord på något ovan - det där med vad som uppmuntrar ens sämre sidor - som jag tar till mig. Vill inte heller bli cynisk. Men låter inlägget ligga kvar. Hälsningar och med önskningar om en God Jul!

    SvaraRadera
  2. Carolina, tack för ditt stöd. Och tack för att du hjälpte mig att se det jag själv inte såg. Jag har lovat mig själv att inte blir cynisk, men så blev jag det i alla fall. Något att bekänna och be för på söndag. Allt gott och en önskan om en fin och God Jul för dig och de dina.

    SvaraRadera