"En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot. Han är fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande. Han dömer inte efter skenet, skipar inte rätt efter rykten. Rättvist dömer han de svaga, med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet. Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg, de ondas liv blåses ut av hans tal. Rättvisan är hans bälte, troheten bär han kring livet. Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.
Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad. Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna. Han skall höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade av Israel och samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. Då skall Efraims avund upphöra och Judas fiendskap ta slut. Efraim skall inte avundas Juda och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim." (Jesaja 11:1–13)
Folkets längtan har formats av exilen i Babylon, av brist och förlust. Man längtar efter rättvisa, trygghet och en tillvaro fylld av Guds närvaro. Som havet är fyllt av vatten. Man längtar efter någon som kan leda folket tillbaka och hem. Någon som kan leda folket med vishet, insikt, klokhet och kraft. Någon som kan skipa rättvisa där ingen rättvisa finns. Någon som kan straffa dem som gör andra illa. Någon som kan skapa fred, frid och endräkt bland folken. Någon som kan skapa enhet och få fiendeskapet att upphöra. En någon som kan befria folket ur tillvarons exil – en Messias.
Jesaja säger att denna någon finns där. Att denna någon är sprungen ur Jishajs rot, ur Davids ursprung och ur Davids ätt. Jesaja pekar bakåt i folkets historia och säger att denna någon är densamme som har funnits vid folkets sida sedan urminnes tider. Roten har funnits där hela tiden. Det är folket som tappat sin egen historia ur siktet, tappat bort sitt eget ursprung och därmed förlorat kontakten med sin gemensamma rot. Exilens erfarenhet sätter ljuset på just detta. Och Jesaja säger att det ska komma en dag då folket ska söka sig tillbaka till Jishajs rot, tillbaka till sitt ursprung och tillbaka till självt.
Den dagen kommer allt att förändras. När folket inser och förstår att roten alltid har funnits där, att denna någon som vill folkets väl och som gav sig till känna redan i förhistorisk tid aldrig har varit borta. När folket väl inser att Gud alltid har hållit och alltid håller sitt löfte om trofasthet och då, på riktigt, vänder om i riktning mot just den Guds Messias som alltid har funnits i folkets närhet – då kommer allt att förändras. Då kommer det att bli som att folket äntligen får komma hem igen. Hem till en plats och gemenskap där vishet, insikt, klokhet, kunskap, rättvisa, fred och frid råder. Ett hem där ingen fiendeskap lever kvar.
Och folket som Jesaja talar om – det är vi. Du, jag och vi tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar