"Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande." (Luk 20:37–38)
Jesus är ifrågasatt av de religiösa makthavarna. De frågar om Jesus har fullmakt att säga och göra som han gör. Han diskuterar dopets betydelse och han ger dem en provocerande liknelse. De försöker snärja honom med frågan om det är rätt att betala skatt till den romerska kejsaren och till slut hamnar de i frågan om uppståndelsen. De skriftlärda försöker snärja Jesus igen med ett frågande resonemang om vem som blir vems fru om det nu är så att det finns en uppståndelse. Men Jesus ger dem ett svar som börjar i en annan ände.
De skriftlärda och religiösa makthavarna ställer sina frågor utifrån världens perspektiv. Man skulle kunna säga att de ställer antropologiska frågor till Jesus. De utgår från de rådande sociala och kulturella strukturerna när de ifrågasätter Jesus. Och de är uppenbart besvärade och irriterade av det faktum att det Jesus säger och gör ifrågasätter den sociala ordning som de försöker försvara och bevara. De angriper Jesus med sina frågor för att försvara och bevara den rådande ordningen. Just den ordning som Jesus ifrågasätter.
De skriftlärda och religiösa makthavarna angriper Jesus med juridiska frågor, med politiska frågor och med frågor som har med äktenskapsordningen att göra. Allt för att upprätthålla den sociala och den ”religiösa” organisationens ordning. Inte helt olikt vår tids kyrkliga makthavare. När de gör det så visar de att de inte har förstått någonting av det Jesus försöker få sagt och gjort. De sitter fast i tanken på att den rådande ordningen måste och ska bevaras till varje pris. De sitter fast i ett antropocentriskt perspektiv på frågorna Jesus väcker.
Jesus låter sig inte varken nöjas med eller tystas av de skriftlärdas och de religiösa makthavarnas angrepp. Därför betraktas han som en motståndare, rent av som en fiende. Jesus ser på tillvaron med ett helt annat perspektiv och därför utmanar han de skriftlärda och makthavarna. Han har ett renodlat teocentriskt perspektiv på tillvaron och allt den innehåller. Jesus utgår från vem Gud är när han säger och gör det han säger och gör. Han kan sin Bibel och han kan berättelsen om hur Gud har delat livet med sitt folk sedan urminnes tider.
En central fråga för Jesus är livet som trotsar döden. De skriftlärda angrep honom på den punkten därför att de inte trodde att det han påstod var möjligt. De angrep honom med antropocentriska frågor. Han gav dem ett teocentriskt svar: "Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande."
Tanken på en uppståndelse från de döda utmanar oss alla i grunden. Därför att den tanken går tvärs emot all mänsklig erfarenhet av livet. Dödens verklighet är obevekligt sann och på riktigt. Vi är omgivna av minnen som påminner oss om de som faktiskt har avlidit och som inte längre finns kvar här hos oss. De som fattas oss. Våra nära och kära. Familj, släkt och vänner. Människor som har berört oss med sin närvaro är nu påtagliga i sin frånvaro. Det finns ingenting som tyder på att just den – antropologiskt väl förankrade – erfarenheten av livet kan ändras på.
Men Jesus talar om livet ur ett helt annat perspektiv. Det är Gud Fader själv som definierar det liv som Han har skapat och ingen annan. Ända sedan Moses upplevde Guds uppenbarelse i den brinnande törnbusken står det klart att Gud skapar liv som lever. Gud är en levande Gud som lever för livet och för de levande. Det liv som Gud skapar förändras men livet upphör inte att leva. Inte ens döden kan rycka människan ur Guds skapande och livgivande hand. Inte ens döden själv kan rycka bort någon enda människa från det liv som Gud Fader själv skapar. Kroppens död är en förändring av livet. Men kroppens död innebär inte livets slut.
Det finns ett hopp och ett löfte som lyser som ett ljus i mörkret. Ett ljus som inte låter sig kuvas av något. Ett ljus som lyser och lyser i trots mot all erfarenhet av mörker. Ett livets ljus som aldrig någonsin slocknar. Mot alla odds vinner livets ljus över dödens mörker. Livet övervinner döden. Alldeles på riktigt. Sådant är hoppet och löftet som finns i Jesus Kristus.
Lita på att det är sant.
Lita på att det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar