10 april 2016

#382. Tredje söndagen i Påsktiden...

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.” (Johannes 10:11-16)
En herde är ingen vän och sentimentalt mjäkig figur. En herde är en stadig och pålitlig gestalt som står fast rotad i den konkreta verkligheten. Herden gör sig inga illusioner om sakernas tillstånd. Den faktiska verkligheten, med alla dess brister, faror, möjligheter och svårigheter, är herdens rätta element. Herden vet att han har ansvaret för att fåren ska få den föda och det bete de behöver. När fåren behöver livgivande vatten så faller det på herdens ansvar att leda dem till bäckar och vattendrag. Fårens liv vilar i herdens händer. Om han inte tar sitt ansvar och står upp för fåren när de behöver hjälp så kommer flocken att skingras och fåren att dö.

En herde är väl medveten om tillvarons och livets faror och begränsningar. Den gode herden tar och bär det ansvaret fullt ut. Utan kompromisser. Om det krävs så kommer den gode herden att kämpa för sina får och för sin flock så långt och så länge det krävs. Hela vägen fram till dödens gräns. Den gode herden är till och med beredd att offra sitt eget liv för att fåren ska få leva. Fåren lever tack vare sin herde och herden lever för sina får. De är hans och han är deras. Den gode herden känner för och med sina får. Han äger dem inte. De låter sig bli ägda av honom. Ledda av honom. Värnade av honom. Han skapar deras trygghet. Fåren vet att herden pålitlig. I allt. Alltid.

Jesus är vår herde. Jesus är ingen vän och sentimentalt mjäkig figur. Jesus är stadigt och pålitligt rotad i den konkreta verklighet som är våra liv. Med allt vad det innebär av brister, faror, möjligheter och svårigheter. Jesus gör sig inga illusioner om sakernas tillstånd. Jesus skapar inga illusioner som vi kan ta vår tillflykt till om eller när livet känns jobbigt eller svårt. Jesus försöker inte få oss att vända oss från den verklighet vi lever i. Med Jesus som vår herde kan vi leva utan illusioner eller falska föreställningar om livet. När vi med tron vet att våra liv vilar i Jesu händer då vet vi också att det inte finns någonting i livet som vi behöver vara rädda för. Det finns ingenting som Jesus inte kan eller inte vill göra för att värna sin flock. För att värna dig, mig, oss och alla andra människor.

Hela mänskligheten är Jesu flock. Alla människor, varje människa – utan undantag! – omfattas av den kärlek, nåd och barmhärtighet som med och i Jesus flödar ut över och genom den verklighet som vi lever i. Vi känner kanske inte alla andra får i Jesu hjord. Många lever i andra fållor. Men Jesus känner var och en av oss vid namn. Jesus talar till var och en och alla på det sätt som gör att vi känner igen honom som den han är. Var och en som har öron att höra med lyssnar när Jesus talar och känner igen honom som den gode herden.

Hur vi än gör så är vi alla delar av en och samma hjord som har en och samma herde. Jesus Kristus är Gud Faderns uppenbarelse av sig själv. Här, mitt ibland oss. När Gud talar till och med sin mänsklighet så är det Jesus som talar. På olika sätt. På olika språk. I olika sammanhang. Där och då. Här och nu. Alltid densamme. Jesus Kristus från Nasaret, född av Maria, dödad på korset och återuppstånden till livet. Den Jesus och ingen annan är vår och hela mänsklighetens Gud, herde och Herre. Då, nu och alltid.

1 kommentar: