"Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra." (Johannes 15:10–17)
Jesus vet att det börjar dra ihop sig. Han vet att de inte har så lång tid kvar tillsammans. Han vet att tiden är kort. Vad säger man till varandra när tiden är utmätt? När man vet att stunderna man har tillsammans börjar lida mot sitt slut? När man vet att man snart ska förlora varandra? Vad säger man då? Man försöker nog att säga det som är viktigast att få sagt. Vad var något av det viktigaste Jesus hade att säga när han visste att hans tid med lärjungarna började lida mot sitt slut?
När Jesus visste att stunderna tillsammans med lärjungarna led mot sitt slut, när han visste tiden började rinna ut, då talade han om glädje och kärlek. Han talade om att kärlek är att hålla Faderns bud och om att det fyller honom med en glädje som ska bli och vara vår glädje. Att hålla Jesu bud är Jesu kärlek som väcker Jesu glädje. En fullkomlig och kärleksfylld glädje som ska vara i oss alla, var och en, gemensamt och tillsammans. För de av oss som tycker om att komplicera saker gjorde Jesus det tydligt. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.” Svårare än så är det inte. Inte lättare heller.
Att älska andra och varandra är inte alltid enkelt. Vi krånglar ofta till det för oss genom att blanda ihop kärlek med känslor. Och känslor med kärlek. Känslorna ingår i kärleken. Men känslorna är inte kärleken och kärleken är inte känslor i första hand. Mer än någonting annat är kärleken en vilja. Kärlek är ett viljeuttryck. Ett uttryck för att man med i sitt hjärta vill och önskar den andre gott. Kärlekens vilja bär längre än kärlekens känslor. Känslor, som vi vet, förändras fort och ibland irrationellt. En vilja lever kvar. En vilja har en större grad av kontinuitet. En kärlekens vilja är starkare är kärlekens känslor. Visst, känslor väcker vilja och vilja väcker känslor. Men kärlekens väsen är i första hand en vilja.
Om kärlek är att vilja och önska den andre gott då är möjligt att följa Jesus bud att älska andra och varandra. Det betyder att det inte är nödvändigt att blanda in känslor för att kunna älska andra och varandra. Vi måste eller behöver inte känslomässigt tycka om andra och varandra. Det är fullt möjligt att med och i hjärtat vilja och önska den andre gott utan att blanda in sentimentala känslor. ”Ni ska älska varandra” betyder inte ”ni ska gå runt och hysa översvallande känslor för varandra.” ”Ni ska älska varandra” betyder ”ni ska med och i hjärtat vilja och önska andra och varandra gott.” Om eller när vi som sådana är andras och varandras vänner då är vi även Jesu vänner. Som sådana har Jesus utvalt var och en och oss alla att gå ut i världen och bära frukt. Frukt som består. Frukten är bestående fredliga och vänskapliga relationer med och till andra och varandra. Relationer som blir till när vi med och i hjärtat vill och önskar andra och varandra gott.
Jesus uttrycker inte en önskan om att det är så vi vara med och mot andra och varandra. Jesus befaller oss att älska varandra. En befallning kan man inte välja eller välja bort. En befallning följer man eller så följer man den inte. Jesu befallning kräver ett ställningstagande. Antingen så älskar vi varandra eller så gör vi inte det. Antingen så vill och önskar vi andra och varandra gott, eller så gör vi inte det. Jesu befallning är tydlig och klar. Det finns inte något utrymme att bortförklara Jesu befallning åt något håll. Vi ska älska varandra. Idag, imorgon och alla andra dagar. Vi ska med och i hjärtat vilja och önska andra och varandra gott. Det var något av det det viktigaste Jesus hade att säga när han visste att tiden var kort och att hans tid med lärjungarna led mot sitt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar