26 februari 2017

#461. Fastlagssöndagen…

”De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: ’Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.’ Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: ’Mästare, vi vill be dig om en sak.’ — ’Vad vill ni att jag skall göra för er?’ frågade han. De svarade: ’Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.’ Jesus sade: ’Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?’ De svarade: ’Ja, det kan vi.’ Jesus sade: ’Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.’ När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: ’Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.’” (Markus 10:32–45)
Jesus lär oss tre viktiga saker idag. Han lär oss något om den kristna trons verklighet. Han lär oss något om människans och människors självupptagenhet. Han lär oss något om den autentiska kristna trons vittnesbörd.

Den kristna trons verklighet är fysisk och konkret. När Jesus berättar om vad som ska hända med honom så pratar han inte om någon abstrakt idé. Jesus själv – som den fysiska och konkreta person han är – ska utlämnas, dömas, hånas, bespottas, pryglas och dödas. Det är så fysiskt, konkret och kroppsligt som det kan bli. Han är där lika närvarande som du, jag och vi är närvarande här. I samma verklighet och lika verklig. Och han ska uppstå från döden. Även det fysiskt, konkret och kroppsligt. Jesus säger inte att uppståndelsen ska bli en abstrakt idé som ska tolkas och förstås som något annat än hans egen konkreta övergång från ett dödens tillstånd tillbaka till livet. Han säger att han själv, som den han är, ska uppstå från döden. Den kristna trons innehåll är de fysiska, konkreta och kroppsliga händelser som är Jesus liv, gärning, död och uppståndelse. Så konkret är den kristna trons verklighet. Kristen tro är ingenstans en fråga om abstrakta idéer eller banala tankekonstruktioner.

Jakob och Johannes är människan och människor i all sin självupptagenhet. När de hör Jesus berätta så tänker de bara på sig själva och på de fördelar som de eventuellt kan tillförskansa sig. Ingenstans är människans och människors högmod och hybris tydligare uttryckt än i Sebedaios-brödernas svar på Jesus fråga om de kan dricka den bägare som Jesus ska dricka och döpas med det dop som Jesus ska döpas med. ”Ja, det kan vi.” De trodde verkligen att de kunde råda över livet och döden som Gud själv. Jesus försäkrade dem att de skulle få lida det lidande som han skulle lida. Prygel och ond bråd död. Men uppståndelsens liv och verklighet är förbehållen någon annan att besluta om. Sanningen är ju den att ingen människa förmår att uppväcka sig själv ur dödens tillstånd. Hur gärna vi än vill tro att vi kan kontrollera livet. Människans och människors högmod och hybris räcker bara fram till det bråddjup som är döden. Därefter ligger allt i Jesus barmhärtiga händer.

Den autentiska kristna trons vittnesbörd börjar och slutar med insikten om att vi människor inte förmår att åstadkomma något av det som tron vittnar om. Den kristna trons löften är för oss människor omöjliga att infria eller uppfylla. Kristen tro ger en inget att komma med. Ingen förmåga eller makt som man kan göra anspråk med. Kristen tro gör ingen stor och mäktig. Tvärtom. I kristen tro finns insikten om människans maktlöshet. Just därför kan ingen kristen göra anspråk på att vara större än någon annan människa. En kristen människa har ingenting annat än uppriktig kärlek, omsorg och omtanke om sina medmänniskor att komma med. Vårt vittnesbörd är att vara till andra människors tjänst. Vår okomplicerade men viktiga uppgift är att tjäna andra, att hjälpa, stödja och uppmuntra andra människor. Av den enkla anledningen att det var just det som Jesus uppmanade sina lärjungar att göra. När vi följer den uppmaningen vittnar vi om Jesus. Han som tjänade och gav sitt liv till lösen för många.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar