9 april 2017

#471. Palmsöndagen…

”När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ’Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.’ De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: ’Vad gör ni? Tar ni åsnan?’ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!’ Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent." (Markus 11:1–11)
Det finns tre saker att lägga märke till när Jesus kommer till Jerusalem och när Jesus ger sig till känna för oss. Det första handlar om en åsna, det andra om hjälp, det tredje om makt.

När de närmade sig Jerusalem bad Jesus lärjungarna att hämta en ungåsna. De hittade en åsna och tog den på det sätt som Jesus hade bett om. Lärjungarna lade mantlar på åsnan och Jesus satt upp och gav sig iväg in till Jerusalem. Den där åsnan lär oss något om hur det fungerar när Jesus närmar sig de sina. Det tar tid för Jesus att komma till oss. Åsnan är långsam där den trippar fram över grus och stenar. Det tar tid från det att man anar Jesus i fjärran tills det att han kommer nära. Jesus på åsnan kommer till oss som en av oss. Han dundrar inte fram som en världslig härskare på en stor häst. Han kommer till oss som en någon vi kan känna igen som en av oss. Jesus på åsnan kommer till sitt folk i ögonhöjd. Han är inte upphöjd från mängden. Där och när Jesus närmar sig folket möter han var och en i ögonhöjd. På ett sätt som gör att vi kan känna igen honom som den han är.

När Jesus kommer till Jerusalem blir han emottagen som något av en hjälte. Eller i alla fall som en någon som folket förväntar sig hjältemod av. Folket jublar och ropar. ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!” Hosianna – hjälp oss, rädda oss! Folket ropar på hjälp för att de behöver hjälp. De lever under ockupation och de tror, tänker och vill att Jesus är den som kan och ska befria dem från den romerska ockupationen. Folket ropar på hjälp för att de tror att finns hjälp att få. De ropar på hjälp för att de tror att Jesus kan hjälpa. Med Jesus kom hjälpen och befrielsen. Men på ett annat sätt än folket förväntade sig och hoppades. Det visade sig att hjälpen och befrielsen som Jesus kom med till Jerusalem var större, mer omfattande och mer djupgående än vad någon kunde ana där och då. Det gällde inte bara Jerusalem. Jesus kom för att hjälpa, rädda och befria hela mänskligheten, människan som sådan och varje enskild människa från döden själv. Utan undantag.

Jesus kom till Jerusalem och han gick till templet. Där och då kunde han ha agerat med kraft och makt. Han hade kunnat sätta igång en samhällsomstörtande revolt mot ockupationsmakten där och då. Han hade folket med sig. Det hade varit en smal sak för honom att uppvigla folket till resning mot romarna. Han hade folkets stöd och han hade kunnat utmana både den politiska makten i romarna och den religiösa makten kring templet. Han kunde ha tagit makten med hjälp av folket. Men han lät bli. Det blev ingen politisk revolution. Inget uppror mot romarna. Det blev inget övertagande av tempelmakten. Ingen uppvigling, ingen politisk kamp på stadens gator. Jesus var ingen revolutionär. Det blev ingen maktkamp. Jesus behövde inte ta någon makt av den enkla anledningen att han redan där och då redan hade makten. Men det var och är en makt av ett annat slag än politisk och religiös makt. En grundvalsomskakade makt som genom Jesus korsfästelse, död och uppståndelse förändrar allt. En makt som håller all världens makter i sin hand. En makt som bokstavligen råder över liv och död. En makt som skapar liv ur död och ingenting.

Jesus kommer till Jerusalem och ger sig till känna för oss på en åsna. Som en av oss. Som en någon vi kan känna igen. Jesus är vår och alla människors hjälp och räddare. Han kan hjälpa, han vill hjälpa och han hjälper. Jesus hjälper och räddar med en makt som befriar mänskligheten och människan från självaste döden. En räddningens och befrielsens makt som omfattar hela mänskligheten. Som omfamnar varje människa. Som gäller allt och alla. Alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar