19 september 2017

#498. Warmlands tanke…


Nils Warmland twittrade på dagen för kyrkovalet. Nils Warmland är inte vem som helst. Warmland är administrativ chef för kyrkomötet på kyrkokansliets rättsavdelning. En chef och tjänsteman med viktiga uppgifter i relation till Svenska kyrkans demokratiska ordning.

En högt uppsatt tjänsteman med ansvar för den kyrkliga demokratins upprätthållande föreslår att kyrkans medlemmar ska avstå från att rösta i valet till lokala församlingars kyrkofullmäktige och till kyrkans stift "om man inte orkar." Menar Warmland att demokratin i kyrkans församlingar och stift är irrelevant och något som man inte behöver bry sig om?

Hur förhåller det sig till lagen om Svenska kyrkan och till kyrkoordningen? Vare sig lagen om Svenska kyrkan eller kyrkoordningen tar upp Svenska kyrkans nationella nivå som annat än underordnad församlingar och stift. ”Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.” (Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan § 1 och Kyrkoordningen 10 kap. §1)

En chef på kyrkokansliet med ansvar för Svenska kyrkans demokratiska ordning menar att kyrkans nationella nivå är "viktigast" och underminerar demokratin i Svenska kyrkans primära enheter – församlingarna. ”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan.” (Kyrkoordningen, inledning Andra avdelningen: Församlingarna)

Vad säger det om den ecklesiologi som råder i Kyrkans hus?

18 september 2017

#497. Ökenvandringen fortsätter…

Det tar inte fyrtio år att gå från Egypten till Israel. Men Guds folk behövde fyrtio år på sig. Fyrtio år är en generation. Den institutionaliserade fångenskapens generation – de som knorrade och längtade tillbaka till fångenskapens välfyllda köttgrytor – behövde bokstavligen dö ut innan Guds folk var redo att bygga något nytt. Det behövde ta fyrtio år.

Svenska kyrkan är på ökenvandring. På väg från statskyrkosystemets institutionaliserade fångenskap till ett nytt land där en ny kyrka ska byggas. Det kommer att ta fyrtio år. Den politiska statskyrkans generation knorrar och längtar tillbaka till fångenskapens välfyllda köttgrytor. Statskyrkans partipolitiskt institutionaliserade generation behöver bokstavligen dö ut innan Svenska kyrkan kan bygga och bli en ny kyrka i ett nytt land. Det är tjugotre år kvar.

I ljuset av resultatet i kyrkovalet är det bara att packa ihop tabernaklet, ta nya tag och kämpa på. Vi som är övertygade om att Fadern och Sonen och Anden är den Gud som den kristna kyrkan vittnar om behöver hjälpas åt så att vi håller ögonen på eldslågan om natten och på molnstoden om dagen. Gud Fadern leder de sina rätt. Trots att politiska partier gör vad de kan för att vilseleda Guds folk tillbaka till statskyrkans politiskt institutionaliserade fångenskap.

Oavsett vad de vilseledda själva tror så hör politiska partier inte Kyrkans framtid till.

14 september 2017

#496. Inför kyrkovalet på söndag…

På söndag väljer Svenska kyrkans medlemmar vilka som ska vara med och styra kyrkan de närmaste fyra åren – på församlingsnivå, stiftsnivå och på nationell nivå. Det nuvarande valsystemet ger partipolitiska organisationer möjlighet att ta plats i kyrkans beslutande församlingar. Det har bland annat resulterat i att de politiska partierna Socialdemokraterna (S) och Sverigedemokraterna (SD) har gjort Svenska kyrkan till en arena för partipolitisk konflikt.

Inför kyrkovalet har S skapat ett falskt men medialt gångbart narrativ som utmålar kyrkovalet som ett val mellan S och SD. Det är ett påhittat partipolitiskt narrativ som SD bejakar och förstärker i sin kommunikation. Men skiljelinjen i Svenska kyrkan går inte där. Kyrkovalet 2017 står inte mellan S och SD.

Kyrkovalet verkliga val står mellan de som vill att Svenska kyrkan ska vara en partipolitiskt styrd organisation och de som vill att Svenska kyrkan ska vara en kristen kyrka styrd av sina engagerade medlemmar. Den som tar sitt medlemskap i kyrkan på allvar ser till att nyttja sin rösträtt i kyrkovalet på söndag. Den som vill Svenska kyrkan väl röstar inte på något av de politiska partierna utan röstar frimodigt på någon partipolitiskt obunden nomineringsgrupp. Alternativt personröstar med kryss på kloka personer som man har förtroende för oavsett vilken nomineringsgrupp de tillhör.

Gå och rösta i kyrkovalet på söndag och hjälp till att så långt det är möjligt begränsa de politiska partiernas inflytande. Politiska partier hör inte hemma i Svenska kyrkan.

10 september 2017

#495. Trettonde söndagen efter Trefaldighet…

Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12)
Jesus predikade för folkskarorna på det där berget någonstans i Galileen. De som var där skulle senare minnas den stunden som hans bergspredikan. Han predikade om mycket som har med våra relationer till varandra att göra. Etik och moral skulle kanske någon kalla det. Han predikade om sådant som har med vår relation till Gud och Guds relation till oss att göra. Teologi kanske någon skulle kalla det. Han hade just predikat om att Gud aldrig sviker och om att Gud låter den som söker finna. För den som bultar på dörren ska dörren öppnas. Den som ber ska få det som behövs. Gud Fadern ska inte svika sitt folk.

Sedan sade han: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” De där orden känner vi alla igen. Ibland kallas de för ”den gyllene regeln.” Ganska ofta används de där orden som någon form av sammanfattning av religiösa uppfattningar i allmänhet och av kristen tro i synnerhet. För den som tror att det är så – att just de där orden från Jesus är någon form av gyllene söndagsord som på något sätt sammanfattar allt vad kristen tro handlar om vill jag berätta en kort men sann historia. Den handlar om Karl Barth.

Efter en gudstjänst i en församlingskyrka där Karl Barth hade predikat en söndag möttes han vid dörren av en man som hälsade honom med följande ord: ”Professor Barth, tack för din predikan. Jag är astronom, vet du, och såvitt jag förstår så kan hela kristendomen sammanfattas med orden ’gör mot andra såsom du önskar att andra ska göra mot dig.’” Barth svarade: ”Ja, jag är bara en ödmjuk teolog, och såvitt jag förstår så kan allt som har med astronomi att göra sammanfattas med orden ’Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.’” Innehållet i kristen tro kan förstås inte reduceras till banaliserad moral.

När Jesus säger ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” så finns det ingenting som är gyllene i det han säger. Att göra de orden till någon form av gyllene och sammanfattande regel som på något sätt ska vara den kristna trons kärna är att helt ha missförstått vad Jesus vill sagt. För ”det är vad lagen och profeterna säger.” Lagen är inte den kristna trons gyllene kärna. Profeterna förkunnade lagens dom över folket som inte förmådde att uppfylla lagens krav. Sanningen är ju den att den som gör orden ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” till ett gyllene rättesnöre för livet har ställt sig själv inför en omöjlig uppgift. Det är just vad lagen gör – ställer oss inför vår otillräcklighet och inför våra tillkortakommanden.

Det är ju bara att tänka efter ett kort ögonblick så förstår man hur omöjligt det är att följa en sådan lag. Var och en kan ju fundera själv på allt som man har önskat eller önskar att andra skulle ha gjort eller göra för en själv. Alla önskningar som man genom åren har velat att andra skulle ha uppfyllt. Alla tjänster man velat ha, all åtrå man har upplevt, all längtan och saknad, alla förhoppningar och drömmar. Alla brister som skulle ha lagats. Allt det där som man har burit inom sig genom åren och önskat att någon annan skulle ha tagit hand om. Sedan kan man börja fundera på hur mycket av allt det där man själv skulle ha varit beredd och villig att uppfylla och göra för någon annan. Den "gyllene regelns" omöjlighet bör framträda med all önskvärd tydlighet för den som ärligt rannsakar sig själv.

”Gå in genom den trånga porten” sade Jesus efter att han talat om lagens och profeternas "gyllene regel." "Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Den vida vägen är att reducera innehållet i kristen tro till den ”gyllene regelns” lag. Den breda vägen till fördärvet är uppfattningen att kristen tro på Jesus Kristus som världens frälsare kan kokas ner och reduceras till sådan banal moralism.

Den trånga porten är insikten om att lagen leder oss fram till vår egen förmågas omöjlighet. Den smala vägen som leder till livet är den kristna tro som förstår och lever på att den uppståndne och levande Jesus tar vid där vår egen förmåga tar slut. Det är bara Jesus som förmår att göra allt för oss och för alla andra. Ingen annan. Bara Jesus. Den kristna trons gyllene kärna är insikten om att Jesus är det enda vi har att verkligen lita på när det gäller livet. Den kristna trons evangelium är budskapet om att detta enda är allt vi behöver.

9 september 2017

#494. Ärkebiskop Antje Jackelén (S)…

”Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.” 
En ledarsida är platsen där en tidning driver sin (parti)politiska linje. Ärkebiskop Antje Jackelén har låtit skriva en opinionsbildande text på Aftonbladets ledarsida genom en ”intervju” av ledarskribenten Anders Lindberg. Hur olämpligt det är passerar utanför alla skalor och gränser. Om intervjun hade publicerats på nyhetsplats, som text under kulturdelen eller om ärkebiskopen hade skrivit en debattartikel hade det varit en annan sak. Men ledarsidan är platsen för partipolitiska ställningstaganden. Aftonbladets partipolitiska linje är socialdemokratisk och vår kyrkas ärkebiskop har nu gjort sig till en del av den linjen. Det är djupt problematiskt.

Veckan innan kyrkovalet gör alltså ärkebiskopen ett otvetydigt partipolitiskt ställningstagande för Socialdemokraterna genom att låna sin röst till Aftonbladets ledarsida. Antje Jackelén bemödar sig inte ens med att försöka upprätthålla en illusion om att ärkebiskopens ämbete står fritt från partipolitiska lojaliteter. Antingen har det skett av aningslöshet eller så var det en medveten strategi. I det första fallet är vår ärkebiskop inkompetent, i det andra är hon olämplig som bärare av ärkebiskopens ämbete. Oavsett vilket så eroderas förtroendet för vår kyrkas ärkebiskop ännu lite till, om det nu fortfarande finns något förtroende kvar.

Det finns ingen tid som det är mer deprimerande att vara präst i Svenska kyrkan än månaden innan kyrkovalet. Det är tiden då det med förtvivlad tydlighet framgår att vår kyrka är partipolitiskt genomkorrumperad till ruttenhetens gräns. Hela vägen upp till kyrkans biskopar. Antje Jackelén och Eva Brunne är de tydligast lysande exemplen men inte de enda. Partipolitiker av alla kulörer på alla nivåer tävlar i floskel-SM för att få mandat att bestämma över vår kyrka. Sällan eller aldrig hörs något om att kyrkan är Kristi kropp eller om att Jesus är kyrkans Herre. Alltihop är djupt deprimerande för en vanlig församlingspräst.

Gå och rösta i kyrkovalet. Använd din röst för att så långt det är möjligt hjälpa till att begränsa politiska partiers inflytande i vår kyrka. Rösta frimodigt på partipolitiskt obundna nomineringsgrupper. Då bidrar du också till att nästa generation biskopar kanske kan få bli sådana som faktiskt verkar för den kristna kyrkans väl och ve i första hand.